Luthersson läser världslitteraturen

Det bysantinska riket (323–1453) med Konstantinopel som huvudstad skapade en litteratur som knappast kan mäta sig med den antika avfattad på samma språk, grekiska. Favoriserade genrer var historieskrivning och sådant som anknöt till ortodox kristendom, som hymner och helgonlegender. En viktig roll spelade bysantinska lärda för att förmedla antikens litteratur till Västeuropa och eftervärlden, ja, inte bara en viktig roll utan den viktigaste. Under den så kallade makedoniska renässansen från andra hälften av 800-talet och framåt kopierades manuskript i stor mängd, manuskript som medfördes västerut när intelligentians flydde undan anstormande, erövrande turkfolk. Fredrik Sixtensson, doktorand i grekiska vid Uppsala universitet, samtalar med Peter Luthersson.

Medeltida resenärer som Marco Polo (1254–1324) och Ibn Battuta (1304–1368 eller 1369), en affärsman från Venedig och en koranlärd från Tanger, tillbringade decennier borta från sina hemländer. Den förre kom i tjänst hos den mongoliske härskaren Kublai khan, den senare hos sultanen i Delhi Muhammad Shah. Båda uppträdde med rättmätigt anspråk att vara den mest bereste mannen i världen. Båda berättade hemkomna om sina upplevelser för personer som nedtecknade vad de hörde, messer Rusticiano respektive Ibn Juzayy. Båda har blivit lästa av generation efter generation äventyrslystna. Kurt Villads Jensen, professor i medeltidshistoria vid Stockholms universitet, samtalar med Peter Luthersson.

Jonathan Swift föddes i Dublin men var till sin härkomst engelsman. Under många år eftersträvade han en karriär i moderlandet, som minister eller biskop, men fick nöja sig med att bli domprost i sin födelsestad. Hans giftiga, satiriska skrifter kom dock att utgöra ett oöverstigligt karriärhinder. Ständigt stred Swift för frihetens sak. Mot inskränkthet och girighet. Mot intolerans och förtryck. Ur hans penna flöt pamfletter, poesi och romaner. Allting slukat av en läslysten allmänhet. Filosofi doktor Alfred Sjödin, som disputerade på en avhandling om den svenske 1700-talsförfattaren Johan Gabriel Oxenstierna, samtalar med Peter Luthersson.

Hinduismen är ingen enhetlig religion med en enda helig skrift. Historiskt har den likväl utvecklat tyngdpunkter. En sådan är att sky tvåfald och splittring och istället söka enhet. Dess myller av gudar kan därför betraktas som skilda manifestationer av en och samma gud. För människan gäller det att lämna återfödelsens hjul och på så sätt uppnå befrielse. Genom gärning, visdom och kärlek kvalificerar hon sig för uppgåendet i tillvarons gudomliga, allomfattande grundprincip, Brahman. Att göra så är inte att förintas, säger en uttolkare, utan att föralltigas. Måns Broo, docent i religionshistoria vid Åbo Akademi och översättare av flera heliga hinduistiska skrifter, samtalar med Peter Luthersson.

Per Olof Sundman var en utpräglad utomhusförfattare med en karakteristisk ordknapp, närmast klassiskt isländsk stil och berättarteknik. Hans noveller och romaner utspelar sig främst i norrländska fjällområden men också i polartrakter och afrikansk vildmark. Hans gestalter utsätts för sådana prövningar som naturen kan bjuda och har ofta svårt att relatera till varandra. Allting är mycket suggestivt. Per Svensson, politisk redaktör i Dagens Nyheter och 1998 författare till boken Frostviken om Per Olof Sundman, samtalar med Peter Luthersson.