Vega ensam i en stad

Kändisfrisören

Hej Somna. Hit är du välkommen, till mig. Avsnitt 831, eller egentligen stämmer det inte. Det har blivit fel med räkningen på avsnitten när jag flyttade till Acast och nu är vi snart uppe i tusen avsnitt. Sen finns det flera avsnitt som inte längre går att lyssna på, som vissa extraavsnitt. Ibland säljer jag även personliga avsnitt. Har bland annat gjort det till några kända svenskar och då kände jag mig som en sån där person som kändisar går till för att få service. Som en kändisfrisör. Jag har faktiskt varit kändisfrisör en gång i tiden. Det här var långt innan var och varannan människa var kändisfrisör. Jag klippte alla som var något. Jag var nio år gammal med en salong på Biblioteksgatan. Den hette Salong Kalufsen med Z och sloganen var "En dalafrisör vet vad han gör." En liten dalmas med fallenhet för kalufser. Alla kändisar hängde på nattklubben Alexandra, och ibland gick jag ut på dansgolvet med saxen och klippte folk i komplett beckmörker medan de rörde sig till popmusik. Ofta märkte folk det inte förrän de gick in på toaletten och såg sig i spegeln. Jag tjänade väldigt mycket pengar. Jag jobbade som frisör tills jag var 15 år, sen flyttade jag hem. Mina föräldrar tänkte att det skulle börja sticka i ögonen på folk om jag visade hur mycket pengar jag tjänat, så jag fick sluta åka med min privatchaufför och börja ta bussen till skolan. Visste du att jag tog studenten två gånger? Mina föräldrar satte in mina miljoner på ett lönekonto och sa att jag kunde ta ut dem när jag fyllde 18. När dagen kom visade det sig att de hade festat upp alltihop. Min privatchaufför hade kört dem till Stockholm och tagit dem till olika nattklubbar och de hade blivit beroende av kändisfrisörer. När jag fick min bankbok var det minus 55 öre. När jag började scenskolan blev jag coolast i klassen eftersom jag var kändisfrisör. Jag öppnade eget och blev klassens kung. Efter det blev jag munk. Det var ju egentligen dit jag var på väg hela tiden. Och det var först när jag avsade mig mina löften nu i förrgår som jag bestämde mig för att ta det här med podcastandet på allvar. Så allt jag har berättat under alla år i Somna med Henriks historia, det måste du nu sy ihop med det faktum att jag också har varit, och är, en av Sveriges mest kända kändisfrisörer. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ [https://somnamedhenrik.se/] Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ [https://www.henrikstahl.se/] Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ [https://somnamedhenrik.supercast.com/] ---------------------------------------- Hosted on Acast. See acast.com/privacy [https://acast.com/privacy] for more information.

Vega ensam i en stad

Hej Somna. Nu sitter vi här igen, du och jag. Det kanske är sent. Du behöver inte hänga med i det jag säger om du inte vill. Du behöver inte förstå, men du kan också följa slaviskt allt jag säger. Idag har jag suttit nästan hela dagen och jag har varit ensam. Helt ensam hela dagen. Det har varit tomma platser runt om mig. När jag var ute en sväng gick jag förbi ett kontor med glasfönster på markplan, stängt, och tittade in. Alla stolarna pekade lite hit och dit, som om folk precis hade rest sig. Det pirrar i mig när jag ser övergivna platser. Jag gillar såna filmer också, de med övergivna städer, fast de fyller dem alltid med zombies och faror och då tappar de mig direkt. Jag vill att det ska vara alldeles tomt. Tänk dig en stad. En riktigt stor stad. Det bodde åtta miljoner människor där, det var fullt och trångt och det var aldrig tyst. Staden andades ständigt. Sen en dag åkte alla i stan därifrån, alla tog semester på en gång. Det blev den värsta trafikstockningen som någonsin funnits, en sån kö som bara står och inte rör sig alls. Och medan de väntade förvandlades de till sten. Bilarna och människorna i bilarna. En person i hela staden blev inte sten, och det är om henne den här berättelsen handlar. Hon heter Vega. Hon hade inget sommarställe att åka till och blev kvar. Det var helt tyst. Staden var så tyst att den nästan skrek. Vega stod mitt i sin stad och det var ingen annan där. Trafikljusen skiftade fortfarande färg fast det inte fanns några bilar. Vega hittade den främsta bilen i kön. Hon ville förstå varför alla stod still. Det fanns ingen anledning, mannen längst fram hade bara inte kört, tills alla blev sten. Hon undrade vad han hade tänkt på, den sista sekunden innan han förvandlades. Det fanns även en hund kvar i staden. Vega kan hunden namnet Söndag. Vad gör man i en stad när den är helt tom? Det får ni höra om i dagens avsnitt, om Vega, Söndag och om hur det är att vara i en stad helt ensam. Följ med. Du och jag Somna. Du och jag. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ [https://somnamedhenrik.se/] Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ [https://www.henrikstahl.se/] Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ [https://somnamedhenrik.supercast.com/] ---------------------------------------- Hosted on Acast. See acast.com/privacy [https://acast.com/privacy] for more information.

Köbildaren

Hej Somna. Jag vill tacka alla er som använder den här podcasten och skriver och berättar om hur ni använder den. Att den får följa med i era liv. Både stort och smått. Både lätt och svårt. Jag är så tacksam att jag får veta det. Det knackar på dörren. Det är en man vid namn Bertil Köstrand som tältat utanför sedan igår kväll för att vara säker på att vara först i kön. Bertil är köbildare. Han bär på en liten, liten anteckningsbok där varje kö han stått i finns antecknad: datum, plats, längd i meter, och något han kallar "köns själ". Jag släpper in honom. Innan vi sätter igång berättar jag om Salve. Det var direktsänt, det gick att ringa in till medeltiden, och en bildproducent som hette Bert sa hela tiden "ingen hjälp" i våra öronsnäckor. En gång gick han ut och rökte, filmen tog slut tidigare än väntat, och när han kom tillbaka sändes det bara svart ruta. Han fick panik, slog på kameran, och där var vi, dansandes konstigt och pratandes nonsens i bakgrunden. Till ungefär en miljon tittare. Tillbaka till Bertil. Det finns ingen skola, utan en lärlingtradition. Man står bakom en mästare i flera år innan man själv får stå först. Bertil berättar vad en bra kö egentligen är, vilka olika typer av köer som finns, och delar med sig av hemligheten med att stå i kö. Han träffade sin hustru i en kö till en biograf. De var gifta i 30 år och hon var alltid tvåa efter honom. De skilde sig för att hon en dag ställde sig framför honom. Sen dess har han köat ensam. Han berättar också om sin rival Holmqvist, och om Holmqvists tragiska öde. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ [https://somnamedhenrik.se/] Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ [https://www.henrikstahl.se/] Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ [https://somnamedhenrik.supercast.com/] ---------------------------------------- Hosted on Acast. See acast.com/privacy [https://acast.com/privacy] for more information.

Björnbekymmer

Hej Somna. Tack för att du finns. Fast jag vet inte riktigt vad det innebär att säga det. Du hade ju inga alternativ, det var inte du som bestämde att du skulle födas. Och om du inte fanns, skulle jag ju inte heller kunna tacka dig. Eller kanske lite. För i mitt liv utgör du en beståndsdel som gör att det är roligt att vara Henrik. Alldeles innan jag satte igång att spela in hörde jag ett brakande utanför Äventyrsvargen. I fantasin tänkte jag att det var en björn. Vad gör man om det går en björn på tomten? Jag har bara varit med om att det varit en älg. Rådjuren och hjortarna förstår i alla fall inte vilken makt de faktiskt har. Det tänker jag på ibland när de springer iväg. I fantasin mötte jag två björnar i skogen. Hans-Olof och Bo. De gör mosskuddar sydda med svampmycel och ger bort till förbipasserande i skogen. Om folk inte vill ha kudden dräper de dem direkt. De diskuterade också hur svårt de har att connecta med familjen. Jag smög mig för nära och råkade bryta en kvist. Björnarna uttryckte olika typer av bestörtning. Det är ju hemligt att björnar kan prata människospråk, precis som det är hemligt att ha en extraordinär talang. Jag fick lägga benen på ryggen och hamnade i en kalkoncroissant. Jag satte ner foten och förklarade att det här inte kändes helt okej med mig. Det visade sig att björnarna var stora fans av Somna med Henrik. Bo, den äldre björnen, somnade med podcasten varje natt. Och jag pratar också om morfar Olle och de män som försvann, biologisk som extra. Jag förstår att det var en annan tid. Men jag förstår inte riktigt att det inte fanns något däremellan, att en skilsmässa betydde att ena föräldern bara upphörde att existera för sina barn. Efter att björnarna förstod vem jag var så blev de snälla. Jag fick rida på deras ryggar och vi startade en barbershopkvartett ihop. Sov gott Somna. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ [https://somnamedhenrik.se/] Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ [https://www.henrikstahl.se/] Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ [https://somnamedhenrik.supercast.com/] ---------------------------------------- Hosted on Acast. See acast.com/privacy [https://acast.com/privacy] for more information.

Vila på Duvekropp

Hej Somna. Jag var ute och gick precis och då såg jag korpar. Två korpar som flög över mig. Jag gick förbi en järnåldersplats och tänkte på att korpar har funnits sedan dess. Har ni tänkt på hur mycket smartare korpar är än duvor? Kanske duvor har högre EQ, men det tror jag inte heller. Här om dagen satt jag utanför en butik och väntade på Harriet. Då kom det en duva. Vi tittade på varandra och det var som att duvan också kände att det var en själlös plats. Det var som att duvan sträckte ut en hand mot mig, en klo. Jag sträckte ut min hand mot duvans lilla klo och sveptes med. Innan jag visste ordet av så flög jag över Stockholm. Det är lätt att tänka att duvor är lite äckliga. De bajsar överallt och ser inte smarta ut. Men duvan och jag hade telepatisk kontakt under turen. Jag förklarade för duvan varför himlen är blå. Det är för att den är det. Gruskornen ligger där de ligger, för att de gör det. Jag tror inte att det var det duvan ville prata om när hon bjöd in till den här flygutflykten. Duvan blev ännu större, ett duvlandskap. Den landade på en stor blank sjö. Månen hängde som en oäten ost på himlen. Jag låg där på rygg och tittade upp. Duvan frågade: "Varför ligger du här Henrik?" Jag förstod inte riktigt frågan, det var duvan som bjöd med mig. Vi var tysta en stund. På vilket sätt beskriver språket verkligheten? Inte alls. Eller gör det det? Vi styr ju inte våra tankar. Vi tänker det vi tänker. Är inte hela livet såhär egentligen? Att ligga på rygg på en duva, på en stor blank sjö, titta upp på månen och lägga tanke på tanke. Godnatt, Somna. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ [https://somnamedhenrik.se/] Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ [https://www.henrikstahl.se/] Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ [https://somnamedhenrik.supercast.com/] ---------------------------------------- Hosted on Acast. See acast.com/privacy [https://acast.com/privacy] for more information.