BlatteQueers i film – Queer Evidens & BIPOC Existens

Möt Sander C. Neant Falk som skapat queer historia med filmer och festivaler

I sin första dokumentärfilm; Väninnor – berättelser från garderoben som gjordes tillsammans med Nina Bergström 1996 porträtterade Sander C. Neant Falk lesbiska i åldrarna 60 till 85 år. Filmen blev den första lesbiska dokumentären som gick upp på svenska biografer. I nästa dokumentär satte Sander videokameror i händerna på queera tonåringar som filmade sina liv. Det blev guldbaggebelönade Du ska nog se att det går över. En pärla till film, som numera går att se via bibliotekens streamingsajt Cineasterna [http://cineasterna.com/]. Ytterligare några år senare gjorde Neant Falk den meditativa konstfilmen Your Mind is Bigger than All the Supermarkets in the World, efter att ha studerat på Konstfack. I det här avsnittet av SAQMI Play möter vi Sander C. Neant Falk, dokumentärfilmare, klippare, konstnär och pedagog verksam sedan 90-talet efter utbildning på filmskolan ESRA i Paris och dokumentärfilm på Biskops Arnö Nordens Folkhögskola i ett samtal med Malin Holgersson och Anna Linder. Avsnittet har fått stöd av Göteborgs Stads kulturnämnd – Projektstöd Pronto Biografi: Sander C. Neant Falkär dokumentärfilmare, klippare, konstnär och pedagog verksam sedan 90-talet efter utbildning på filmskolan ESRA i Paris, dokumentärfilm på Nordens Biskops Arnö och Konstfack. Neant Falk har regisserat, producerat och till stor del fotat och klippt sina tre långa dokumentärer som visats på biograf, SVT och vunnit flera priser på internationella filmfestivaler. FilmenDu ska nog se att det går överbelönades med en Guldbagge för bästa dokumentär och fick hedersomnämnande av internationella filmkritikerförbundet FIPRESCI. FilmenVäninnor – berättelser från garderobenhyllades av kritiker och var den första lesbiska dokumentärfilmen som gick upp på svenska biografer. Båda filmerna ingår i Svenska Filminstitutets satsning på viktig svensk film som digitaliseras under 2021. 2005-08 studerade Neant Falk som filmare på Konstfack för att utforska ett mer experimentellt förhållningssätt till film, foto, video och klippning. Resultatet blev konstfilmenYour Mind is Bigger than All the Supermarkets in the Worldsom fick fina recensioner och visades i fullsatta salonger på Folkets Bio. Sedan 2017 varvar Neant Falk egna konst och kortfilmsprojekt med arbete som terapeut med fokus på skapande processer och arbete som värd och konstpedagog på Konsthall C i Stockholm. Filmografi: 1996 – Väninnor – berättelser från garderoben– dokumentärfilm, 2003 – Du ska nog se att det går över, dokumentärfilm, 2010 – Your Mind is Bigger than All the Supermarkets in the World, dokumentärfilm, 2011 – Nine Speeches on Violence by Three Wise Men, konstfilm, The Cleansing Ceremony med Nya Konstnärsklubben, 2018- Om filmerna: Väninnor – berättelser från garderoben, 1996, 53 min De är fem kvinnor i åldrarna 60 till 85 år och de är lesbiska. De har levt med rädslan att vara annorlunda och med risken att förskjutas av vänner, släktingar och arbetskamrater.I åratal har de smugit med sina känslor; dubbelliv har varit deras vardag. Någon av dem har aldrig tidigare talat om sin homosexualitet ens med sina närmaste. Med stark närvaro och sprängkraft berättar de fem kvinnorna om sina liv och om sin förbjudna kärlek. Tidstypisk musik, pressklipp, arkivbilder och privata fotografier illustrerar deras berättelser i denna varmt innerliga dokumentärfilm. Väninnor hyllades av kritikerkåren när den fick sin premiär under mitten av 90-talet, men har sedan dess varit otillgänglig för publiken. Nu har filmen äntligen digitaliserats och får lov att återta den framskjutna plats i queerhistorien den så väl förtjänar. Regissör: Sander C. Neant Falk & Nina Bergström Medverkande: Abbe Österberg, Boel Matthis, Ellen Lindström, Frieda Lööv och Kerstin Hammarsten Filmfotografer: Lisa Hagstrand och Maria Hammar Turos Producent: Anna G Magnúsdottír Biografpremiär: Zita, Folkets Bio i Stockholm, 25 oktober 1996. Land: Sverige, barntillåten. Språk: Svenska. Längd: 53 min Festivaler i urval: 1997: 13 Festival Internacional de Cine de mar del Plata, Argentina, Verzaubert Film Festival, Germany, Vancouver International Film Festival, Canada, Images et Nations – Montreal Lesbian & Gay Film Festival, Canada, 21 st san Francisco International L&G Film Festival, USA, OUTFEST- Los Angeles Gay & Lesbian Film Festival, USA, Seattle International Film Festival USA, New York Lesbian & Gay Film Festival, USA, Boston Lesbian & Gay Film Festival, USA, Skeive Filmer – Oslo Lesbian & Gay Film Festval, Norway, Gothenburg Film Festival, Sweden. Awards: OUTstanding Documentary Feature Award 1997 Award from the Grand Jury of OUTFEST Los Angeles Gay & Lesbian Film Film Festival, The RFSU Award 1997 RFSU; the National Swedish Organisation for Health and Sexual Education, Tupilak Culture Award 1997, Tupilak; the Association for Scandinavian Homosexual Culture, The Pink Room Prize 1997 Award given by the Swedish National Lesbian & Gay Association The Homosexual Rose of 1996, Award from Gothenburg Lesbian & Gay Association. Artikel i Kom Ut! av Ingela Andersson (NR 5, 1996, Årgång 17) [https://saqmi.se/app/uploads/2022/04/vaninnor-pressurklipp-kom-ut.pdf] Du ska nog se att det går över, 2003, 74 min Det var när My blev kär i Scully i Arkiv X som hon förstod att hon gillade tjejer. Ingen annan fick veta så klart. För hur ska man som 14-åring berätta för hela släkten och kompisarna att man är lesbisk? Fast hur ska man kunna låta bli? “Finns du tjej som dras till både killar och tjejer?” Som fjortonåring satte regissören Cecilia Neant-Falk in en kontaktannons i tidningen OKEJ 1985. Det kom svar från hela landet. Femton år senare satte hon in samma annons igen. My, Joppe och Natalie var tre av de 80 tjejer som svarade… “Du ska nog se att det går över” har spelats in under 4 år och är resultatet av ett unikt projekt med material direkt från tonårsgarderobens dunklaste vrår. My, Joppe och Natalie har låst dörren, slagit på kameran och berättat allt. Om mamma och pappa som inget vet, om NO-läraren som säger att det är fel i generna på homosexuella, om att bo i ett samhälle där alla vet allt om alla. Om Fucking Åmål, fast på riktigt! Om att växa upp som homoagent i en heterovärld. Filmen är ett djärvt collage av tekniker och medier som DV-cam, gamla arkivbilder och Super 8 vilka ackompanjeras av ett digert soundtrack med artister som Stina Nordenstam, Ani Di Franco och Eva Dahlgren. Åskådaren bjuds in i ett brokigt tonårs-landskap av rädsla, ilska, utanförskap, men framförallt av mod och lust. Det handlar om att våga lita till sin egen vilja och känsla. Att ta den på allvar även när det betyder att trotsa omgivningen och dess konventioner. IDE MANUS REGI: Cecilia Neant-Falk MEDVERKANDE: Natalie Durbeej, Johanna “Joppe” Svensson, My Sörensson REGIASSISTENTER: Joakim Rindå, Åsa Ekman, Jenny Sahlström FOTO: Cecilia Neant-Falk & Camilla Hjelm, Astrid Askberger KLIPP: Josef Nyberg & Cecilia Neant-Falk FINKLIPPNING: Berit Ljungstedt LJUD: Marcus Sötterman GRAFISK FORM: David Giese PRODUCENT: Cecilia Neant-Falk / Riot Reel AB I SAMPRODUKTION MED: Mette Heide / Team Production ApS (Danmark), Ulla Simonen / Kinotar OY (Finland), SVT Dokumentär, Film i Värmland, YLE TV1 MED STÖD AV: Svenska Filminstitutet / Filmkonsulent Göran Olsson / Hjalmar Palmgren, Det Danske Filminstitut, Konstnärsnämnden, Folkhälsoinstitutet, AVEK, Nordisk Film- & TV Fond LÄNGD OCH FORMAT: 74 min, 35 mm(1:1.33), VHS, färg, Dolby SR LJUD: Dolby SR DISTRIBUTION: Folkets bio COPYRIGHT RIOT REEL 2003 Festivaler i urval: 2003: Gothenburg Film Festival, Sweden, Outfest, Los Angeles, USA, Kombat Queer & Feminist Film Festival, Stockholm, Sweden, Berlin Lesbian Film Festival, Germany, Hamburg Lesbian & Gay Film Festival, Germany, Bergen Film Festival, Norway, Nordische Filmtage Lübeck, Germany, Mix Brasil, Brazil 2004: Melbourne Queer Film Festival, Australia, Festival International de Films de Femmes de Créteil, France, London Lesbian & Gay Film Festival, UK, Hot Docs, Toronto, Canada, Queer Zagreb, Croatia, Brussels Pink Screens, Belgium, Inside Out Toronto Lesbian and Gay Film and Video Festival, Canada, Barcelona International Women’s Film Festival, Spain. Awards: Guldbagge Award for Best Documentary 2003 (Swedish national film award), FIPRESCI Special Mention, Sydney Film Festival, 2003, Prix AFJ (Association des Femmes Journalistes), Festival International de Films de Femmes de Créteil, 2004, Torino Audience Award2004, Torino Gay & Lesbian Film Festival, Italy, Torino Jury´s Special mention 2004 Torino Gay & Lesbian Film Festival, Italy, FIPRESCI (Fédération Internationale de la Presse Cinématographique), Awarded A Special Mention to: Don’t You Worry It Will Probably Pass/ Du Ska Nog se att Det Går Över by Cecilia Neant-Falk (Sweden 2003) “For its fresh vision of adolescence and its generosity in granting the right of authorship to its subjects”. / Jury member B. Ruby Rich YOUR MIND IS BIGGER THAN ALL THE SUPERMARKETS IN THE WORLD– Some guidance for a lost Westerner, 2010, 73 min Cecilia: Åh, jag har stora frågor till dig! Upul: Hur stora? Som Mount Everest? Cecilia: Ska jag ta den största först Upul: Ja, ja… Cecilia: Vad är meningen med livet? Upul: Oj…! 2004 reser regissören och konstnären Cecilia Neant Falk till Nilambe Buddhist Meditation Centre på Sri Lanka, där hon möter meditationsläraren Upul Nishanta Gamage. Sedan dess har Cecilia återvänt till Nilambe varje år, alltid med kamera och mikrofon. Det pågående samtalet mellan Cecilia och Upul, som äger rum varje eftermiddag kl. 16.30 tar oss med på en existentiell resa. Här får Cecilias frågor – om rastlöshet, tid, minne, relationer, lycka, depression, Upuls jordnära svar från ett buddhistiskt filosofiskt perspektiv. Deras röster ackompanjeras av det tropiska landskapets fåglar och insekter i en rofylld filmsekvens med en skog, ett berg och en trädgård. Your Mind is Bigger than all the Supermarkets in the World är en 73 minuters stillsam resa där den största dramatiken är de tankegångar som sätts igång inom betraktaren. En film som ger energi och öppnar sinnet för nya tankebanor. “Som i en själslig dusch kliver jag in i salongen där Neant Falks film visas, låter ögat vila mot den grönskande bergssluttningen. Jag hör vindens sus och ser ett grässtrå beröras av en pust, i fjärran en bil som letar sig fram längs bergets fot. Genom Upul Nishantas lugna ord hör jag snart också något mer: mina egna djupa andetag, påminns om min egen puls. Tillsammans med den övriga publiken delar jag en stunds vila och med ny höjd i tankarna möter jag världen utanför igen.” Joakim Rindå Premiärdatum: 7 mars 2010 Regissör & manus:Cecilia Neant Falk Land: Sverige (inspelad på Sri Lanka) Produktionsår: 2010 Produktionsbolag: Riot Reel & Bokomotiv AB Medverkande: Medtiationsläraren Upul Nishanta Gamage & Regissören Cecilia Neant Falk Längd: 73 min Producenter:Cecilia Neant Falk & Freddy Olsson Foto: Johan Rydberg & Cecilia Neant Falk Ljudmix: Owe Svensson Copyright: Cecilia Neant Falk Genre: Experimentell dokumentär Bildformat:16:9, FärgLjudformat: 5.1 Språk: engelska Textningsspråk: svenska & engelsk Översättning: Agneta Wirberg Textmakarna Distribution: Folkets  Bio AB Dagens Nyheter: Helena Lindblad. Publicerat 26/3-2010, kl. 12:26. [https://saqmi.se/app/uploads/2022/05/Your-mind-rec-DN.pdf]Sveriges Radio: Roger Wilson – Kulturkonsumtionsbloggen – P3 Kultur. Publicerat 10/3-2010 kl. 16:44. [https://saqmi.se/app/uploads/2022/05/P3-rec.Your-mind-is-bigger-than-all-the-supermarkets-in-the-world-Kulturkonsumtionsbloggen-P3-Kultur-sr.se_.pdf]Extra material: Trailer: Your Mind is Bigger than all the Supermarkets in the World [http://www.youtube.com/watch?v=XKoJcDclJXE] Sveriges Radio – Människor och tro: Kvartsamtal med Cecilia Neant Falk [https://sverigesradio.se/artikel/3422979]. Publicerat fredag 5 februari 2010 kl 15.48. SAQMI - The Swedish Archive for Queer Moving Images [https://saqmi.se]

BlatteQueers i film – Queer Evidens & BIPOC Existens

This episode is in Swedish I det här avsnittet av SAQMI Play möter vi BlatteQueers i en inspelning från den 17 november 2021 på Bio Valand i Göteborg. Samtalet ägde rum efter filmvisningen Queer Evidens och Bipoc Existens [https://saqmi.se/events/nightfall-filmvisning-och-samtal-8-queer-evidens-bipoc-existens/], som arrades av SAQMI under vinjetten Nightfall – Queer Talks & Screenings, SAQMIs plattform där queera filmskapare och konstnärer möts genom visningar och samtal kring processer och skapande. Under kvällen visades kortfilmer och panelen djupdök i ett samtal om att ta plats och existera som queera BIPOC personer i film och audiovisuella berättelser. Om hur filmaktivism uttrycks och visionen för ett inkluderande filmsverige. Curator och moderator för urval och samtal är Tine Alavi och deltagarna i samtalet är Ese Ejodame, Lisa Nagano Holm, Lasmi Belmar och Jon Ely Xiuming Aagaard Gao. Om BlatteQueers i film: BlatteQueers i film också kallad BQ i film är ett projekt av Interfem som riktar sig till HBTQI+ personer med erfarenheter av rasism där film är ett centralt fokus i projektet. Målet med BlatteQueers i film är att skapa  bredare representation och inkludering i filmbranschen. Historia: BlatteQueers i film startade 2020 (men fanns redan 2015 som ett utvecklingsprojekt) med behov av att kunna identifiera sig i filmer och med karaktärer i filmer. Frågan som ställdes handlade om att kunna hitta queera filmer med karaktärer som både har queera erfarenheter och som har erfarenheter av rasism. I början var det mycket svårt att hitta den specifika representationen och därför startades projektet. 2016 lanserade BlatteQueers i film ett skolfilmspaket bestående av tre kortfilmer som riktade sig till skolelever. Filmerna har använts av både Amphi produktion och Mix festivalen i Köpenhamn genom deras skolfilmsutbud. Under 2020-2021 har BQ i film hållit nätverksträffar och evenemang samt gjort fyra kampanjfilmer som riktar sig till aktörer i filmbranschen, filmbolag och bidragsgivare. Vidare handlar BQ i film om att HBTQI+ personer som har erfarenheter av rasism och som är verksamma i filmbranschen kan träffas, utbyta erfarenheter och kunskap, skapa nätverk – och samarbeta för att göra film. Under åren har BlatteQueers i film deltagit på events och festivaler, varit med i panelsamtal och seminarier för att ta plats med frågor om bredare representation och inkludering av queer BIPOC personer i film och i filmbranschen. * Namnet BlatteQueers i film kan förkortas till ”BQ i film” för målgrupper som inte utsätts för rasism. Namnet BlatteQueers kan upplevas både provocerande och stärkande. Blatte är och har varit ett ord som använts för att förtrycka personer som blir eller riskerar att bli utsatta för rasism. Queer är ett begrepp som också har använts förtryckande mot homo- och bisexuella, trans- och queera personer. Det är också begrepp som personer själva valt att definiera sig med och använda för att ta makt över sina egna liv. Deltagare behöver inte definiera sig med begreppen blatte och queer för att vara med i projektet, så länge erfarenheterna passar in på beskrivningen ovan. Om de medverkande i samtalet: Tine Alaviär regissör och producent för bland annat BlatteQueers i film. Hen har även regisserad ”Dream Job” för kortfilmsantologin ”One off incident” producerad av Tuffi Film. Senast har hen regisserad kortfilmskampanjen ”Min mamma sa att vuxna måste lyssna” för Skuggkommittén. Tine kommer att moderera samtalet. Ese Ejodameär en ickebinär queer filmregissör. Hen arbetar huvudsakligen med ämnen som är HBTQIA-relaterade, våld som utförs av andra än cis-män samt psykisk ohälsa. Ese har en kandidat i Filmisk Gestaltning på HDK-Valand i Göteborg. Jon Ely Xiuming Aagaard Gaoär poet och konstnär som arbetar med text på alla sätt och vis, foto, film, zines, performance, queera handlingar och interaktioner, typ? Enligt läsare skriver hen bland annat hyperintensivtinyourfacekärleks-dikter. Hen är också en del av transzinet drömsyskon och konst- och klubbkollektivet fake daughter. Lisa Nagano Holmär regissör för dokumentärfilmen Rasuul. Hon har en utbildningsbakgrund i dokumentärfilm på Ölands folkhögskola och inom fotografi och digital media, och studerar för nuvarande på Hyper Island. De projekt hon oftast landar reflekterar queerhet, rasifiering och identitet – projekt som Rasuul, med vilket hon har deltagit i Malmö Queer Filmfestival och Fake Pride. Lasmi Belmarär utbildad på Ölands dokumentär filmskola och agerar främst regissör. Hon har deltagit i festivaler som stockmotion och Malmö Queer Filmfestival. Queerhet och etnicitet är ett ämne som hon tillsammans med lisa har bearbetat ett tag. Dessa tankar kommer att ta form och uttryck med filmen Rasuul. Läs mer om alla filmerna som visades under Nightfall #8 här. [https://saqmi.se/events/nightfall-filmvisning-och-samtal-8-queer-evidens-bipoc-existens/] Nedan finns länkar till alla filmer som gjorts inom BlatteQueers i film mellan åren 2015-2022: ALIKI [https://vimeo.com/180877819], 2016, Längd 17:20 min. FÖRSTÅR DU VAD JAG MENAR? [https://vimeo.com/180701155], 2016, Längd 8:52 min. TV-SERIEN [https://vimeo.com/180709648], 2016, Längd 5:51 min. INTRO [https://vimeo.com/570009800], 2021, Längd: 3:12 min OM MAN VILL [https://vimeo.com/580897107], 2021, Längd 3:54 min. SUDI [https://vimeo.com/570022252], 2021, Längd 3:39 min. MANUSFÖRFATTAREN [https://vimeo.com/570011592], 2021, Längd: 4:05 min. Övriga filmer som visades under Nightfall #8: Jon Ely Xiuming Aagaard Gao – A Letter to Myself or the Gender Clinic or White People [https://www.creatures.live/bodies/letter-to-myself] Credits SAQMI Play: Producenter: Anna Linder och Malin Holgersson Design och kod: Vincent Orback Komposition: Amanda Lindgren Klipp och mix: Malin Holgersson och Niki Yrla Inspelat live av: Anna Linder Host: Tine Alavi Original: Nightfall #8 – curator Tine Alavi Ansvarig utgivare: Anna Linder SAQMI Playproduceras med stöd av Kulturrådet och Göteborgs stad. SAQMI - The Swedish Archive for Queer Moving Images [https://saqmi.se]

Susana Blaustein Muñoz – English version

This episode is in English Further down you can also see the movie SUSANA. In this episode of SAQMI Play we meet the Argentinian filmmaker Susana Blaustein Mūnoz, who became an early queer pioneer with her neverendlingly relevant autobiographical film Susana. This film from 1980 marks one of the first Swedish lesbian stories to be portrayed in moving images – although Susana is not originally from Sweden, she lived in Stockholm for a while in the late 70’s – and was hanging out in circles involved with Lesbisk front (Lesbian Front). Christina, her Finno-Swedish girlfriend at the time, who was also new to Stockholm, also appears in the film. 40 years later their reborn love is depicted in the short film Old Love Dies Hard, which was meant as a longer follow up to Susana,But seems not to have made it past the 8-minute long documentary form that its in today. Susana Blaustein Munoz had her broad international breakthrough in 1985 with the documentary film Las Madres de la Plaza de Mayo, which was nominated for an Oscar. Las Madres is a film about the Argentinian women who challenged the nation’s military rule and waged a tremendous struggle for the right to know what happened to their children who’d disappeared during the years when Argentina was a military dictatorship. Every Thursday the women gathered in front of the President’s residency at the Plaza de Mayo in Buenos Aires. Their white scarves became a symbol of their movement, and the movement grew famous across the world. Susana Blaustein Munoz, now 68 years of age, has an art degree from the Bezalel Academy in Jerusalem – Israel, and a master in film from the San Francisco Art Institute in the US. Today she once again lives in her hometown of Mendoza in Argentina. In just a sec we’ll let Susana talk about her work herself. Straight off the bat she mentions her self-portrait Susana, which came to life while she was studying film in San Francisco. Susana is a kind of diary of moving images as well as a meeting between two sisters who’ve chosen different ways of living their lives. Susana weaves together cinema vérité and interviews to create a collage of stills, amateur films, and animations, to portray the cultural context in which female, sexual, and ethnic identities are formed. In the film, she asks her family members, lovers, exes, and friends to talk about her in front of the camera. What do you think about Susana? she wonders. Just like many of Susana’s films – The film ended up being censured by the Argentinian state. She says that today it’s almost impossible for her to work as a filmmaker in her home country. Malin Holgersson and SAQMI’s founder Anna Linder had this discussion with Susana on the 28th of June, 2021. Susana is sitting in her home in Mendoza in Argentina and Anna and Malin are sitting in Anna’s home in Majorna in Göteborg. Text by Malin Holgersson. Translated to English by Alex Alvina Chamberland. Voice by Sam Message. Trailer for the film SUSANA: See the film SUSANA [https://vimeo.com/ondemand/susana] Price: 40 skr. The money goes directly to the filmmakerRelated material: Screen: ‘Las Madres’ of Argentina ['Las Madres' of Argentina] Text by Walter Goodman, The New York Times, April 2, 1986 Swedish article: Relationer blir film långt borta och nära [https://www.svd.se/relationer-blir-film-langt-borta-och-nara], SvD Text av Henrik Sahl Johansson, Publicerad den 4 augusti 2014. Texts and films by Susana Blaustein Muñoz: Filmography: SUSANA, 1980, US/Argentina, 25 min, Black/White, 16mm. Experimental documentary about Susana Blaustein Muñoz life. In this autobiographical portrait, Susana leaves her native Argentina to live her life outside the strictures of Latin American cultural and family pressures. Susana interweaves cinema vérité interviews of her family and lovers with snapshots, home movies and even a Disney cartoon to render the cultural context in which female, sexual and ethnic identity is shaped. See the film SUSANA [https://vimeo.com/ondemand/susana] Price: 40 skr. The money goes directly to the filmmaker. Las Madres; The Mothers of Plaza de Mayo, 1985, 64 min, 16mm. Co-directed and produced with Lourdes Portillo. Nominated for an Academy Award for Best Documentary in 1986, Las Madres documents the courageous political actions of the Mothers of the Plaza de Mayo, a group of Argentine women who gather weekly at the Plaza de Mayo in Buenos Aires to remember the children that “disappeared” during the Dirty War (1976-1983). La Ofrenda – The Days of The Dead (El Diade Los Muertos), 1989, 62 min. Produced and Directed by Lourdes Portillo and Susana Blaustein Muñoz. Filmed simultaneously in Oaxaca DF and  San Francisco. A documentary exploring the varying cultural practices of the “Day of the Dead” in both Mexico and Chicano/a communities in the United States. Nominated for Grand Jury Prize at Sundance Film Festival 1989. My Home: My Prison, 1993, 60 min. My Home: My Prison is based on the autobiography of Palestinian journalist Raymonda Tawil, one of the first Palestinians to engage Israelis in dialogue twenty-four years ago. She was arrested several times by the Israeli military and accused of being a collaborator by some of her own people. Yet today, she is considered a pioneer of the peace process in the Middle East. My Home, My Prison is also about the struggle for women’s rights. Raised in a misogynistic society that limits the freedom of women. Raymonda grew into a person who dared to speak her mind. Now exiled in Paris, she remains controversial; her daughter Suha married Yasser Arafat. Directed with intensity by two Jewish filmmakers. Erica Marcus and Academy Award nominee Susana Blaustein Muñoz, the film, set against the backdrop of the last fifty years of the Israeli-Palestinian conflict, goes beyond traditional documentary by interweaving archival footage, interviews and reenacted scenes from Tawil’s memories, accompanied by dramatized excerpts from her writings. It screened at the Haifa Film Festival 1994 -1996. Ave Phoenix, 1995, 27 min. Short Film. Directed, produced and written by Susana Blaustein Muñoz. Starring Mira Furlan a former actress of Emir Kusturica. Sponsored by AFI in Hollywood, Awakening from Sorrow: Buenos Aires 1997, 2009, 40 min, Directed by John Knoop and Karina Epperlein. Produced by John Knoop, Susana Blaustein Muñoz, Karina Epperlein. A documentary about the rise of the movement called HIJOS. Children of the disappeared. The film is about a crucial moment in history when the grief of young Argentines – whose parents disappeared and were tortured and killed during the ‘Dirty War’ (Argentina’s dictatorship organized mass killings of civilian dissidents during the 1970s until 1983) erupts into public action, and becomes a cornerstone for social movements from South America to Serbia. Until these young people began to organize and demand explanations from their government, the predominant coping strategy has been to pretend that the missing are still alive. This film documents the power to transform pain into action to lift the veil of repression that has gripped a generation of young people. Old Love Dies Hard, 2013, 8:30 min. This autobiographical film shows that there is no agelimit for falling in love. The story of Susana and Christina takes us from Stockholm to Buenos Aires. Susana and Christina met in their 20`s and reconnected via Facebook 35 years later. Their love was rekindled at age 60 and they made a commitment to settle together. Never say never is the message! See the film Old Love Dies Hard: Credits SAQMI Play: Producers: Anna Linder and Malin Holgersson Design and code: Vincent Orback Composer: Amanda Lindgren Edited and Mixed by Malin Holgersson Voice: Sam Message Publisher: Anna Linder SAQMI Play is produced with the support from The Swedish Arts Council and Gothenburg City. SAQMI - The Swedish Archive for Queer Moving Images [https://saqmi.se]

Susana Blaustein Muñoz

This episode is both in Swedish and English If you are English-speaking, you can find the English introduction further down which makes the talk easier to follow. Längre ned kan du även se filmen SUSANA. Further down you can also see the movie SUSANA. I det här avsnittet av SAQMI Play möter vi den argentinska filmskaparen Susana Blaustein Muñoz, som med sin ständigt aktuella självbiografiska filmSusanatidigt blev en queer pionjär. Filmen från 1980 är en av dom allra första svenska lesbiska historier som skildras i rörlig bild, Susana bodde nämligen i Stockholm ett tag i slutet av 70-talet och hängde bland annat i kretsarna kring Lesbisk front. Christina, hennes dåvarande finlandssvenska flickvän som också var ny i Stockholm, figurerar i filmen. 40 år senare kommer deras pånyttfödda kärlek att skildras i kortfilmenOld Love Dies Hard, som skulle blivit en längre uppföljare tillSusanamen som verkar förbli den drygt åtta minuter kortdokumentär den är idag. Sitt breda internationella genombrott fick Susana Blaustein Muñoz 1985 med dokumentärfilmenLas Madres de la Plaza de Mayosom nominerades till en Oscar. Las Madres är en film om dom argentinska kvinnor som utmanade landets militärjunta och drev en enorm kamp för att få veta vad som hänt deras barn, som försvunnit under dom år Argentina var en militärdiktatur. Varje torsdag samlades mödrarna på torget Plaza de Mayo i Buenos Aires framför presidentens residens. Deras vita sjalar blev ett signum och rörelsen känd över hela världen. Susana Blaustein Muñoz, idag 68 år, har examen i konst från Bezalel Academy i Jerusalem i Israel och en master i film från San Francisco Art Institute i USA. Idag bor hon återigen i sin hemstad Mendoza i Argentina. Vi ska alldeles strax låta Susana själv berätta om sitt arbete. Hon nämner direkt sitt självporträttSusanasom kom till när hon studerade film i San Fransisco.Susanaär en slags dagbok i rörliga bilder och ett möte mellan två systrar som valt olika sätt att leva sina liv. Susana väver samman cinema vérité och intervjuer till ett collage av stillbilder, amatörfilmer och animationer för att gestalta den kulturella kontext i vilken kvinnlig, sexuell och etnisk identitet formas. Hon ber sina familjemedlemmar, älskare, ex och vänner berätta om henne framför kameran. Vad tycker du om Susana? undrar hon. Filmen blev censurerad av den argentinska staten – som flera av Susanas filmer. Hon säger idag att det är nästintill omöjligt för henne att arbeta som filmskapare i sitt hemland. Malin Holgersson och SAQMIs grundare Anna Linder, hade samtalet med Susana den 28 juni 2021. Susana sitter i sitt hem i Mendoza i Argentina och vi sitter hemma hos Anna i Majorna i Göteborg. Text av Malin Holgersson. SUSANA, 1980, US/Argentina, 25 min, sv/vit, 16mm. Experimentell dokumentär om Susana Blaustein Muñoz liv. I sitt självbiografiska porträtt lämnar Susana hemlandet Argentina, för att leva sitt liv utanför det kulturella trycket från den latinamerikanska samhälls- och familjestrukturen. Det är en personlig och privat berättelse, likt en dagbok i rörliga bilder. Susana är en politiskt viktig film och en av de allra första svenska lesbiska historier som skildras och som bör ingå i ett svenskt kulturarv. Fler filmer av Susana längre ned: Trailer till filmen SUSANA: Se hela filmen SUSANA [https://vimeo.com/ondemand/susana] Pris: 40 kr. Pengarna går direkt till filmskaparen.Relaterat material: Screen: ‘Las Madres’ of Argentina ['Las Madres' of Argentina] Text by Walter Goodman, The New York Times, April 2, 1986 Relationer blir film långt borta och nära [https://www.svd.se/relationer-blir-film-langt-borta-och-nara], SvD Text av Henrik Sahl Johansson, Publicerad den 4 augusti 2014. Texts and films by Susana Blaustein Muñoz: In this episode of SAQMI Play we meet the Argentinian filmmaker Susana Blaustein Muñoz, who became an early queer pioneer with her always relevant autobiographical film Susana. This film from 1980 marks one of the first Swedish lesbian stories to be portrayed in moving images, since Susana lived in Stockholm for a while in the late 70’s, and for instance hung out in the circles around Lesbisk front (Lesbian Front). Christina, her Finno-Swedish girlfriend at the time, who was also new to Stockholm, appears in the film. 40 years later their reborn love will be depicted in the short film Old Love Dies Hard, which was meant as a longer follow up to Susana,but seems to remain the slightly over 8-minute long documentary short that it is today. Susana Blaustein Muñoz had her broad international breakthrough in 1985 with the documentary film Las Madres de la Plaza de Mayo,which was nominated for an Oscar. Las Madres is a film about the Argentinian women who challenged the nation’s military rule and waged a tremendous struggle for the right to know what happened to their children who’d disappeared during the years when Argentina was a military dictatorship. Every Thursday the women gathered at the Plaza de Mayo in Buenos Aires in front of the President’s residency. Their white scarves became a signum, and the movement grew famous all over the world. Susana Blaustein Muñoz, now 68 years of age, has an art degree from the Bezalel Academy in Jerusalem in Israel, and a master in film from the San Francisco Art Institute in the USA. Today she once again lives in her hometown of Mendoza in Argentina. In just a moment we’ll let Susana talk about her work herself. Directly she mentions her self-portrait Susana, which came to life while she was studying film in San Francisco. Susanais a kind of diary of moving images as well as a meeting between two sisters who’ve chosen different ways of living their lives. Susana weaves together cinema vérité and interviews to create a collage of stills, amateur films, and animations, to portray the cultural context in which female, sexual, and ethnic identity is formed. She asks her family members, lovers, exes, and friends to talk about her in front of the camera. What do you think about Susana? she wonders. The film was censured by the Argentinian state – just like many of Susana’s films. She says that today it’s almost impossible for her to work as a filmmaker in her home country. Malin Holgersson and SAQMI’s founder Anna Linder had this discussion with Susana on the 28th of June, 2021. Susana sits in her home in Mendoza in Argentina and we sit in Anna’s home in Majorna in Göteborg. Text by Malin Holgersson. Translated to English by Alex Alvina Chamberland Filmografi: SUSANA, 1980, US/Argentina, 25 min, Black/White, 16mm. Experimental documentary about Susana Blaustein Muñoz life. In this autobiographical portrait, Susana leaves her native Argentina to live her life outside the strictures of Latin American cultural and family pressures. Susana interweaves cinema vérité interviews of her family and lovers with snapshots, home movies and even a Disney cartoon to render the cultural context in which female, sexual and ethnic identity is shaped. See the film SUSANA [https://vimeo.com/ondemand/susana] Price: 40 skr. The money goes directly to the filmmaker. Las Madres; The Mothers of Plaza de Mayo, 1985, 64 min, 16mm. Co-directed and produced with Lourdes Portillo. Nominated for an Academy Award for Best Documentary in 1986, Las Madres documents the courageous political actions of the Mothers of the Plaza de Mayo, a group of Argentine women who gather weekly at the Plaza de Mayo in Buenos Aires to remember the children that “disappeared” during the Dirty War (1976-1983). La Ofrenda – The Days of The Dead (El Diade Los Muertos), 1989, 62 min. Produced and Directed by Lourdes Portillo and Susana Blaustein Muñoz. Filmed simultaneously in Oaxaca DF and  San Francisco. A documentary exploring the varying cultural practices of the “Day of the Dead” in both Mexico and Chicano/a communities in the United States. Nominated for Grand Jury Prize at Sundance Film Festival 1989. My Home: My Prison, 1993, 60 min. My Home: My Prison is based on the autobiography of Palestinian journalist Raymonda Tawil, one of the first Palestinians to engage Israelis in dialogue twenty-four years ago. She was arrested several times by the Israeli military and accused of being a collaborator by some of her own people. Yet today, she is considered a pioneer of the peace process in the Middle East. My Home, My Prison is also about the struggle for women’s rights. Raised in a misogynistic society that limits the freedom of women. Raymonda grew into a person who dared to speak her mind. Now exiled in Paris, she remains controversial; her daughter Suha married Yasser Arafat. Directed with intensity by two Jewish filmmakers. Erica Marcus and Academy Award nominee Susana Blaustein Muñoz, the film, set against the backdrop of the last fifty years of the Israeli-Palestinian conflict, goes beyond traditional documentary by interweaving archival footage, interviews and reenacted scenes from Tawil’s memories, accompanied by dramatized excerpts from her writings. It screened at the Haifa Film Festival 1994 -1996. Ave Phoenix, 1995, 27 min. Short Film. Directed, produced and written by Susana Blaustein Muñoz. Starring Mira Furlan a former actress of Emir Kusturica. Sponsored by AFI in Hollywood, Awakening from Sorrow: Buenos Aires 1997, 2009, 40 min, Directed by John Knoop and Karina Epperlein. Produced by John Knoop, Susana Blaustein Muñoz, Karina Epperlein. A documentary about the rise of the movement called HIJOS. Children of the disappeared. The film is about a crucial moment in history when the grief of young Argentines – whose parents disappeared and were tortured and killed during the ‘Dirty War’ (Argentina’s dictatorship organized mass killings of civilian dissidents during the 1970s until 1983) erupts into public action, and becomes a cornerstone for social movements from South America to Serbia. Until these young people began to organize and demand explanations from their government, the predominant coping strategy has been to pretend that the missing are still alive. This film documents the power to transform pain into action to lift the veil of repression that has gripped a generation of young people. Old Love Dies Hard, 2013, 8:30 min. This autobiographical film shows that there is no agelimit for falling in love. The story of Susana and Christina takes us from Stockholm to Buenos Aires. Susana and Christina met in their 20`s and reconnected via Facebook 35 years later. Their love was rekindled at age 60 and they made a commitment to settle together. Never say never is the message! See the film Old Love Dies Hard: Credits SAQMI Play: Producenter: Anna Linder och Malin Holgersson Design och kod: Vincent Orback Komposition: Amanda Lindgren Klipp och mix: Malin Holgersson Ansvarig utgivare: Anna Linder SAQMI Playproduceras med stöd av Kulturrådet och Göteborgs stad. SAQMI - The Swedish Archive for Queer Moving Images [https://saqmi.se]

Nasrin Pakkho och Eva Warberg om queer filmaktivism

This episode is in Swedish Hon har satt filmkameror i händerna på många unga aktivister. Möt filmskaparen Nasrin Pakkho i ett samtal med sin kollega och vän Eva Warberg. Om queer filmaktivism och Nasrins outtröttliga arbete i Göteborg och internationellt sen mitten av 1990-talet, då hon såg till att Kvinnofolkhögskolan fick en filmkurs. Under samtalet kommer vi att höra klipp ur Nasrin Pakkhos filmer Daniels kjol och Regnbågens sång. Nasrin Pakkho född 1954. Efter gymnasiet utbildad till skådespelerska, fyra år på Teaterutbildningen vid Teherans universitet i Iran. Nasrin har även producerat tre dokumentärfilmer för iransk TV. Nasrin jobbade som skådespelerska i tio år och i tre år som dramapedagog i Iran. Utbildad på Kvinnofolkhögskolan (allmän linje, 1991). Fortsatte sedan att undervisa på fortbildningslinjen och var med och startade feministiska studier på Kvinnofolkhögskolan. Nasrin har startat filmutbildningar på Kulturskolan Östra och Mölndals kulturskola och arbetar själv som dokumentärfilmare, producent, skådespelare (film och teater) och filmlärare i animation och video. Teaterföreställningen Kungarnas gård på Folkteatern i Göteborg var en hiphop musikal som Nasrin regisserade och skrev manuset till. Hon har arbetat inom folkbildningen i många år och känner att dess arbetsmetoder stämmer väl överens med hennes syn på människor och kunskap. Nasrin är pedagog sedan 40 år tillbaka och arbetar sedan 2013 som lärare i video på Kulturskolan Östa Göteborg. Nasrin Pakkhos nya film Jag vill bara komma hem får sin premiär den 30 september 2021 under West Pride Göteborg på Stora Teatern. Eva Warbergblev aktiv i den lesbiska rörelsen på Kvinnohuset i Göteborg 1979 och var med i olika musikgrupper på Huset för att sedan gå med i Lesbiska Feminister. Eva var med i gruppen som startade Kvinnofolkhögskolan 1985 och arbetar sedan dess på skolan som lärare i genus, samhälle och religion. Eva jobbade med filmkurser på skolan under många år bland annat med Nasrin. Evas berömda sång Överallt komponerades för den lesbiska kören Lucky Lips inför en spelning på Medborgarhuset i Stockholm 1992. Låten är även titel för Christina Kjellssons och Owe Dahlströms film Överallt om RFSL Göteborg från 1995 som visades den 6 februari 2021 i programmet Vi finns överallt [https://saqmi.se/events/online-film-samtal-vi-finns-overallt-february-6th-2021/] som SAQMI arrangerade tillsammans med Göteborg konst. Som en hyllning till dessa två eldsjälar så släpper SAQMI tillsammans med Arkivet för Rosa Brus den hyllade skivan då och då av Eva Warberg från 2004. Mer om skivan här. [https://saqmi.se/events/nyrelease-av-eva-warbergs-hyllade-skiva-da-da] Filmografi Nasrin Pakkho Nasrin Pakkho har gjort över 100 dokumentärer, dramadokumentärer, konstfilm, informationsfilmer och här kommer ett urval (för att se några av filmerna följ länkarna): Filmer som gjorts i Iran: 1983 – Religiös ceremoni med rötter i dans och teater (två delar) 1984 – Ljudet av fallande blad – film om spetälska 2005 – Tomma händer [https://www.youtube.com/watch?v=4cxAG855ss4] (sve) Empty Hands [https://www.youtube.com/watch?v=NpWABXZHgME&t=0s] (eng), 28 min (Dokumentär). Filmer som gjorts i Sverige och andra länder: 1992 – Vad tycker du?, 1992 – När de sjunger (med Eva Warberg), 1994 – Den tredje platsen [https://www.youtube.com/watch?v=bVxZGLUjbto], 1995 – De reste till Kina (med Eva Warberg), 1995 – Jag vill ha båda [https://www.youtube.com/watch?v=uxA24pQ1c14] (med Eva Warberg), 1996 – Agora, 1998 – En för alla alla för en (med Eva Warberg), 1999 – I will never be just one [https://www.youtube.com/watch?v=OjKKRVM5l_o] (med Eva Warberg), 1999 – The enemy other, 2000 – Ny Cirkus – 1 + 2, 2000 – Bondens egen marknad [https://www.youtube.com/watch?v=NyUnUxrFsEY] (med Eva Warberg), 2001 – En del (med Eva Warberg), 2002 – En hand klappar inte, 2002 – Alla kvickrötterna, 2003 – Kreativa Möten [https://www.youtube.com/watch?v=aTdX2kKKvSk], 2003 – Längtan, 2003 – Gatsmart (med Eva Warberg), 2003 – Av tryck, 2004 – Agenda 21, 2004 – Radar 72, 2005 – Nike [https://www.youtube.com/watch?v=eBl9y22jKVY&t=220s], 2006 – Staden möter vattnet, 2009 – Världsby (Dokumentär), 2009 – Teatersällskap [https://www.youtube.com/watch?v=Wy7QvnPdxUE], 2011 – Alldeles hemma här, 2012 – Kungarnas gård [https://www.youtube.com/watch?v=n_OtaKmf8fw], 2012 – Det fanns ett liv innan (Dokumentär), 2012 – Traktorn [https://www.youtube.com/watch?v=r1PrgWiPAac], 2012 – EI WISH, 2012 – Traktorn i Mölndals Museum, 2012 – Väskan [https://www.youtube.com/watch?v=wZjyjysUkAM], 2013 – Regnbågens Sång [https://www.youtube.com/watch?v=t_II660rbMY] (sve/eng), 58 min (Dokumentär), 2013 – Mellanplats, 2013 – Bergsjöns Kulturhus förening, 2014 – Knyta an, 2014 – Rådslag [https://www.youtube.com/watch?v=p0G0uY0wpCM], 2015 – Bergsjön Kulturhus [https://www.youtube.com/watch?v=7fBiDagRmz0], 2015 – As usual [https://www.youtube.com/watch?v=Bqmhb0OxmBM](Konstfilm), 2015 – Säg HEJ i tusentals bitar Del 1, 2016 – Leyla (Kort spelfilm), 2016 – Säg HEJ i tusentals bitar Del 2, 2017 – Vi befinner oss i nuet, 2017 – The unread pages, 2018 – Yasmin Omar, 2018 – Jag skulle vilja leva i ett Göteborg, 2018 – Daniels kjol (Animerad kortfilm), 2021 – Minsta gemensamma nämnare, 2021 – Jag vill bara komma hem (Dokumentär). Premiär 30 september 2021. Övriga filmer av Nasrin Pakkho: 1999 – En informationsfilm om Kvinnofolkhögskolan [https://www.youtube.com/watch?v=VKTh32BBlgc], 25 min. Elissa libanesiska – Göteborgs kulturkalas 2015. Najwa Karam – Göteborgs kulturkalas 2016. Nawal Al zoghbi – Göteborgs Kulturkalas 2017. Nancy Ajram – Göteborgs Kulturkalas 2018. Relaterat material: GP (22/1-2021) [https://www.gp.se/kultur/film-tv/hon-g%C3%B6r-dokument%C3%A4r-om-m%C3%A5ngfalden-inom-trans-1.40262038] – Hon gör dokumentär om mångfalden inom trans, artikel om Nasrin Pakkhos nya film Jag vill bara komma hem. OBS prenumeration krävs. Nasrin Pakkho om Kai Heino priset 2020. [https://www.facebook.com/watch/?v=7906568492738125] Låten Överallt framförs på Medborgarhuset i Stockholm 1992. [https://www.youtube.com/watch?v=03OGhrsWZAk] Credits SAQMI Play: Producenter: Anna Linder och Malin Holgersson Design och kod: Vincent Orback Komposition: Amanda Lindgren Klipp och mix: Malin Holgersson Ansvarig utgivare: Anna Linder SAQMI Playproduceras med stöd av Kulturrådet och Stiftelsen Riksarkivarie Åke Kromnows Jubileumsfond SAQMI - The Swedish Archive for Queer Moving Images [https://saqmi.se]