Sportdokumentärer i P3

Fotbolls VM 1994 är kontrasternas VM. Hjältar föds och stjärnor slocknar. Det svenska laget åker ner med färska minnen av det förra VM, i Italien 1990, då laget bara presterade förluster. 1-2, 1-2, 1-2, har blivit till ett skämt som förföljer laget. Men ingen av spelarna skrattar. Thomas Ravelli var den som släppte in målen. Och inför VM i USA så är han starkt ifrågasatt och kritiserad. Han anses för gammal. Och för dålig. Han spelar turneringen med kniven mot strupen. Kennet Andersson åker till USA som reserv. Han kanske inte ens ska få spela. Men för honom känns VM som en Gothia-kupp. Han minns inte ens känslan av att vara nervös. Lasse Eriksson, andremålvakt, hittar på äventyr med Mooseklubben. Men dras in i en situation där han har hela VM:s utgång i sina händer. Han hade kunnat gett ett annat svar. Då hade de svenska VM-hjältarna aldrig åkt hem med medalj. Lagen som åker dit bär alla sitt lands förväntningar, men det finns ett lag på vilka förväntningarna går utöver det att prestera bra fotboll. Colombia. Landet är sargat av ett knarkkrig där en av de största knarkkungarna nyss dödats, och Colombia är i omvärldens ögon känt för våld och knark. Men fotbollslaget har stigit som en raket och har till och med krossat Argentina med 5-0. Fotbollslegenden Pélé säger att Colombia är hans favoritlag i VM. Så ett helt land sluter upp bakom drömmen att laget ska kunna tvätta Colombias rykte rent. Men ett självmål av Andrès Escobar gör att det blir precis tvärt om.

Fotbolls-VM 1978 går till historien som ett av de allra mest kontroversiella mästerskapen. När militärjuntan tar över värdlandet 1976 startar man en terrorregim som slår skoningslöst mot den egna befolkningen i vad som kommit att kallas "Det Smutsiga Kriget". Övergreppen och tortyren är redan från början väl kända och människorättsorganisationer världen över larmar om missförhållandena i Argentina. Trots det står beslutet från Internationella Fotbollsförbundet, FIFA, fast. Fotbolls-VM skall spelas i Argentina, och redan innan Sverige kvalificerar sig höjs röster för att bojkotta. ”Ska vi spela medan folket slaktas?” frågar sig en aktionskommitté och flera landslagsspelare är tveksamma. Roland Andersson menar att man medverkar till att stärka den fascistiska juntans styre om man ställer upp. Ralf Edström är skraj. Han är osäker på den personliga säkerheten i ett land med så utbredd terror. Men förbundskapten Georg ”Åby” Ericsson försöker styra debatten bort från politiken. Han är rädd att diskussionen ska skada landslagstruppen. Till slut kommer ”Åby”:s irritation bli så stor att den skapar idrottshistoria. Efter mästerskapet, när Georg Åby Ericsson kommer hem, menar han att hela diskussionen varit ”tjafs” och att han inte sett någonting som talar för att militärjuntan förtrycker folket i Argentina. Men nu avslöjar en spelare i truppen 1978 att han själv kommit i närkontakt med juntans brutala metoder. Mitt under pågående VM spel blir en svensk landslagsspelare bortförd av beväpnade män.

Vinter OS i Calgary 1988 är världsrekordens, förlorarnas men framförallt underdogens OS. Från det soliga Jamaica kommer ett lag med idrottsmän att ställa upp i slädsporten bob. De har bara några månader på sig innan OS börjar, men de bestämmer sig ändå för att de ska lyckas. Den smått osannolika historien om det Jamaicanska bob laget kommer senare bli en Walt Disney film och laget kommer etsas fast i vårat minne som ”The Cool Runnings”. Men vad låg egentligen bakom det första jamaicanska bob laget? Sverige kommer till Calgary med ett topptippat landslag i längdskidor. Gunde Svan, Tomas Wassberg och Torgny Mogren är alla stjärnor i spåren. Men för första gången på flera år fanns även en stor förväntan på de svenska kvinnorna och i inte minst Marie Helene ”Billan” Westin som kommer till OS med ett VM guld bakom sig. OS i Calgary är tänkt att bli en svensk skidfest, men inget går som det ska – de olympiska spelen i Calgary blir till en början, för Sveriges del,  ett riktigt fiasko.  En dokumentär av Simon Moser.

OS  i Lillehammer 1994 blir rivalernas vinterspel. Två amerikanska konståkerskor fångar hela världens uppmärksamhet redan under kvalen, då den ena - Nancy Kerrigan - attackeras med ett järnrör. Polisens misstankar riktas mot hennes konkurrent Tonya Harding. Intrigen tätnar när de båda reser till Lillehammer för att tävla. Samtidigt gör Sverige desperata försök att behålla sin ställning som storebror i förhållande till Norge. Men sedan Lillehammer vunnit striden om OS mot Östersund är det inte lätt. Norrmännen briljerar som arrangör, men också i skidspår och skidbackar. Är det oljepengarna som gjort idrottarna så starka?  Något har helt klart förändrats i relationen mellan de eviga rivalerna. I skuggan av de stora rivalerna kämpar ett bobsleighlag för något helt annat: överlevnad. De har flytt kriget i Bosnien-Hercegovina och med sitt multi-etniska lag visar de att idrott också kan handla om fred och om vänskap. En dokumentär av Louise Jacobson

Det låg en spänd förväntan i luften när det var bestämt att Västtyskland skulle få hålla i sommar-OS 1972. Senaste gången Tyskland arrangerade - i Berlin 1936 - vajade hakkorsflaggor över arenan och Adolf Hitler invigde spelen med att manifestera den vita ariska rasen och hans nazistparti. Nu i München var det dags för Västtysklands revansch.Minnet av München skulle däremot bli ett minne av terror. Det förflutna skulle inte förnekas i München 1972, men det skulle föras åt sidan. Medvetet satsades det istället på glädje, öppenhet och det planderades för de snälla spelen. Polisen fick varken gå omkring i OS-byn och ute på arenan och säkerhetsvakterna skulle bära ljusblå kostym och vit basker och inga synliga vapen var tillåtna. Även internationella OS Kommittens ordförande, amerikanen, Avery Brundage, var fast besluten om att idrott och politik skulle hållas isär. Sverige tävlar med OS-debutanterna Ragnar Skanåker i pistolskytte och Ulrika Knape i simhopp. Båda vinner sensationellt guld i deras första försök. Men på spelens nionde dag händer det helt oväntade. Åtta palestinska terrorister, som kallar sig Svarta september, bryter sig mitt i natten in till OS-byn och den israeliska förläggningen. De dödar två av de israeliska idrottarna och tränarna – och håller nio andra som gisslan under ett helt dygn. I utbyte kräver Svarta september att 200 palestinska fångar i Israel, samt Andreas Baader och Ulrike Meinhof som sitter fängslande i Västtyskland, ska frisläppas. Både Israel och Västtyskland vägrar och det blir ett blodigt slut på Münchens militärflygplats. Lyssna på den sista delen i fyra OS som förändrade världen: OS i München 1972 - olympiaden som inte fick gå fel.  En dokumentär av Danjel Nam.