Somna med Henrik

Hand

1 h 0 min · 7 de jun de 2026
Portada del episodio Hand

Descripción

Hej Somna. Jag sitter här i mörkret och tittar på mina händer. Eller jag ser dem knappt, för det är mörkt i Äventyrsvargen. Men jag känner dem. Det är något med det där att titta på sina händer. Förlåt mig, mina händer, att jag tagit er för givna i snart 51 år. Det är så konstigt med händer. De gör saker utan att jag ber dem. Någon gång i ditt liv höll du någons hand för första gången. Undrar vem du höll hand med. Kanske en förälder, kanske ett syskon. Det finns ett ögonblick precis innan man håller någons hand, när händerna är nära varandra men inte rör. Luften däremellan känns nästan tjock, som vadd. Och sen tar någon det första steget, en millimeter, och sen är det gjort. Tänk om händerna har ett eget minne. Att de minns saker som jag inte kommer ihåg. Här om dagen höll jag en hand. Det var länge sedan jag höll en hand. Det är ensamt att inte ha någon att hålla i handen. Mina händer är inga hantverkarhänder. De är inte gjorda för att skapa saker. Jag funderar på handslag. Jag hörde någonstans att det är för att visa att man inte bär vapen. Jag vet inte om det stämmer. Men man känner väldigt mycket i ett handslag. Det finns en sorts trötthet som sätter sig i händerna. Inte i musklerna, utan något annat. Händerna vill bara vila. Det är nog därför vi håller hand när vi är rädda. För att handen är den del av oss som sträcker sig längst ut från kroppen. Nu vinkar min hand till dig Somna. Godnatt. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ [https://somnamedhenrik.se/] Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ [https://www.henrikstahl.se/] Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ [https://somnamedhenrik.supercast.com/] ---------------------------------------- Hosted on Acast. See acast.com/privacy [https://acast.com/privacy] for more information.

Comentarios

0

Sé la primera persona en comentar

¡Regístrate ahora y únete a la comunidad de Somna med Henrik!

Empezar

2 meses por 1 €

Después 4,99 € / mes · Cancela cuando quieras.

  • Podcasts exclusivos
  • 20 horas de audiolibros / mes
  • Podcast gratuitos

Todos los episodios

824 episodios

Portada del episodio Vega ensam i en stad

Vega ensam i en stad

Hej Somna. Nu sitter vi här igen, du och jag. Det kanske är sent. Du behöver inte hänga med i det jag säger om du inte vill. Du behöver inte förstå, men du kan också följa slaviskt allt jag säger. Idag har jag suttit nästan hela dagen och jag har varit ensam. Helt ensam hela dagen. Det har varit tomma platser runt om mig. När jag var ute en sväng gick jag förbi ett kontor med glasfönster på markplan, stängt, och tittade in. Alla stolarna pekade lite hit och dit, som om folk precis hade rest sig. Det pirrar i mig när jag ser övergivna platser. Jag gillar såna filmer också, de med övergivna städer, fast de fyller dem alltid med zombies och faror och då tappar de mig direkt. Jag vill att det ska vara alldeles tomt. Tänk dig en stad. En riktigt stor stad. Det bodde åtta miljoner människor där, det var fullt och trångt och det var aldrig tyst. Staden andades ständigt. Sen en dag åkte alla i stan därifrån, alla tog semester på en gång. Det blev den värsta trafikstockningen som någonsin funnits, en sån kö som bara står och inte rör sig alls. Och medan de väntade förvandlades de till sten. Bilarna och människorna i bilarna. En person i hela staden blev inte sten, och det är om henne den här berättelsen handlar. Hon heter Vega. Hon hade inget sommarställe att åka till och blev kvar. Det var helt tyst. Staden var så tyst att den nästan skrek. Vega stod mitt i sin stad och det var ingen annan där. Trafikljusen skiftade fortfarande färg fast det inte fanns några bilar. Vega hittade den främsta bilen i kön. Hon ville förstå varför alla stod still. Det fanns ingen anledning, mannen längst fram hade bara inte kört, tills alla blev sten. Hon undrade vad han hade tänkt på, den sista sekunden innan han förvandlades. Det fanns även en hund kvar i staden. Vega kan hunden namnet Söndag. Vad gör man i en stad när den är helt tom? Det får ni höra om i dagens avsnitt, om Vega, Söndag och om hur det är att vara i en stad helt ensam. Följ med. Du och jag Somna. Du och jag. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ [https://somnamedhenrik.se/] Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ [https://www.henrikstahl.se/] Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ [https://somnamedhenrik.supercast.com/] ---------------------------------------- Hosted on Acast. See acast.com/privacy [https://acast.com/privacy] for more information.

5 de jul de 20261 h 0 min
Portada del episodio Köbildaren

Köbildaren

Hej Somna. Jag vill tacka alla er som använder den här podcasten och skriver och berättar om hur ni använder den. Att den får följa med i era liv. Både stort och smått. Både lätt och svårt. Jag är så tacksam att jag får veta det. Det knackar på dörren. Det är en man vid namn Bertil Köstrand som tältat utanför sedan igår kväll för att vara säker på att vara först i kön. Bertil är köbildare. Han bär på en liten, liten anteckningsbok där varje kö han stått i finns antecknad: datum, plats, längd i meter, och något han kallar "köns själ". Jag släpper in honom. Innan vi sätter igång berättar jag om Salve. Det var direktsänt, det gick att ringa in till medeltiden, och en bildproducent som hette Bert sa hela tiden "ingen hjälp" i våra öronsnäckor. En gång gick han ut och rökte, filmen tog slut tidigare än väntat, och när han kom tillbaka sändes det bara svart ruta. Han fick panik, slog på kameran, och där var vi, dansandes konstigt och pratandes nonsens i bakgrunden. Till ungefär en miljon tittare. Tillbaka till Bertil. Det finns ingen skola, utan en lärlingtradition. Man står bakom en mästare i flera år innan man själv får stå först. Bertil berättar vad en bra kö egentligen är, vilka olika typer av köer som finns, och delar med sig av hemligheten med att stå i kö. Han träffade sin hustru i en kö till en biograf. De var gifta i 30 år och hon var alltid tvåa efter honom. De skilde sig för att hon en dag ställde sig framför honom. Sen dess har han köat ensam. Han berättar också om sin rival Holmqvist, och om Holmqvists tragiska öde. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ [https://somnamedhenrik.se/] Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ [https://www.henrikstahl.se/] Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ [https://somnamedhenrik.supercast.com/] ---------------------------------------- Hosted on Acast. See acast.com/privacy [https://acast.com/privacy] for more information.

1 de jul de 202658 min
Portada del episodio Björnbekymmer

Björnbekymmer

Hej Somna. Tack för att du finns. Fast jag vet inte riktigt vad det innebär att säga det. Du hade ju inga alternativ, det var inte du som bestämde att du skulle födas. Och om du inte fanns, skulle jag ju inte heller kunna tacka dig. Eller kanske lite. För i mitt liv utgör du en beståndsdel som gör att det är roligt att vara Henrik. Alldeles innan jag satte igång att spela in hörde jag ett brakande utanför Äventyrsvargen. I fantasin tänkte jag att det var en björn. Vad gör man om det går en björn på tomten? Jag har bara varit med om att det varit en älg. Rådjuren och hjortarna förstår i alla fall inte vilken makt de faktiskt har. Det tänker jag på ibland när de springer iväg. I fantasin mötte jag två björnar i skogen. Hans-Olof och Bo. De gör mosskuddar sydda med svampmycel och ger bort till förbipasserande i skogen. Om folk inte vill ha kudden dräper de dem direkt. De diskuterade också hur svårt de har att connecta med familjen. Jag smög mig för nära och råkade bryta en kvist. Björnarna uttryckte olika typer av bestörtning. Det är ju hemligt att björnar kan prata människospråk, precis som det är hemligt att ha en extraordinär talang. Jag fick lägga benen på ryggen och hamnade i en kalkoncroissant. Jag satte ner foten och förklarade att det här inte kändes helt okej med mig. Det visade sig att björnarna var stora fans av Somna med Henrik. Bo, den äldre björnen, somnade med podcasten varje natt. Och jag pratar också om morfar Olle och de män som försvann, biologisk som extra. Jag förstår att det var en annan tid. Men jag förstår inte riktigt att det inte fanns något däremellan, att en skilsmässa betydde att ena föräldern bara upphörde att existera för sina barn. Efter att björnarna förstod vem jag var så blev de snälla. Jag fick rida på deras ryggar och vi startade en barbershopkvartett ihop. Sov gott Somna. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ [https://somnamedhenrik.se/] Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ [https://www.henrikstahl.se/] Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ [https://somnamedhenrik.supercast.com/] ---------------------------------------- Hosted on Acast. See acast.com/privacy [https://acast.com/privacy] for more information.

28 de jun de 20261 h 0 min
Portada del episodio Vila på Duvekropp

Vila på Duvekropp

Hej Somna. Jag var ute och gick precis och då såg jag korpar. Två korpar som flög över mig. Jag gick förbi en järnåldersplats och tänkte på att korpar har funnits sedan dess. Har ni tänkt på hur mycket smartare korpar är än duvor? Kanske duvor har högre EQ, men det tror jag inte heller. Här om dagen satt jag utanför en butik och väntade på Harriet. Då kom det en duva. Vi tittade på varandra och det var som att duvan också kände att det var en själlös plats. Det var som att duvan sträckte ut en hand mot mig, en klo. Jag sträckte ut min hand mot duvans lilla klo och sveptes med. Innan jag visste ordet av så flög jag över Stockholm. Det är lätt att tänka att duvor är lite äckliga. De bajsar överallt och ser inte smarta ut. Men duvan och jag hade telepatisk kontakt under turen. Jag förklarade för duvan varför himlen är blå. Det är för att den är det. Gruskornen ligger där de ligger, för att de gör det. Jag tror inte att det var det duvan ville prata om när hon bjöd in till den här flygutflykten. Duvan blev ännu större, ett duvlandskap. Den landade på en stor blank sjö. Månen hängde som en oäten ost på himlen. Jag låg där på rygg och tittade upp. Duvan frågade: "Varför ligger du här Henrik?" Jag förstod inte riktigt frågan, det var duvan som bjöd med mig. Vi var tysta en stund. På vilket sätt beskriver språket verkligheten? Inte alls. Eller gör det det? Vi styr ju inte våra tankar. Vi tänker det vi tänker. Är inte hela livet såhär egentligen? Att ligga på rygg på en duva, på en stor blank sjö, titta upp på månen och lägga tanke på tanke. Godnatt, Somna. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ [https://somnamedhenrik.se/] Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ [https://www.henrikstahl.se/] Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ [https://somnamedhenrik.supercast.com/] ---------------------------------------- Hosted on Acast. See acast.com/privacy [https://acast.com/privacy] for more information.

24 de jun de 20261 h 0 min
Portada del episodio Tant

Tant

Hej Somna. Jag får upp ett barndomsminne. Det var med mina föräldrar och mina syskon, bilen var full. När man stannade vid ett rastställe längs motorvägen. Vad mysigt det var, trots att man var mitt i en trafiksituation. Det var något med att man var på väg. Egentligen en ganska ful plats, men så sitter man där och fikar. Vid bordet intill sitter ett äldre par och damen har tagit fram kaffetermosen ur sin picknickväska i galon. Det dyker upp en tant i studion. En äldre kvinna med Q, Qvinna. Fru Flimmer, 87 år, beige kappa, knähöga stövlar med en liten näbb längst fram. Hon skickade ett telegram om att hon skulle komma. Hon vill veta vad en podcast är och hur mediet fungerar. Jag förklarar att det är som ett radioprogram, men att det inte sänds ut. Jag förklarar hur det fungerar med RSS-flöden och distribution. För en sekund tror jag att hon lagt sig med ansiktet ner i mattan och somnat. Jag ser att hon andas. Jag börjar bli varse att de där åren kommer, de som Fru Flimmer visar. Jag kollade för några år sedan när jag kunde ta ut mitt individuella pensionsspar och fick svaret 55 år. Det slår mig att det inte är allt för långt bort. Gamla människor har massa bagage som de bär omkring på. Det tänker man inte på. Min gammelgammelmormor hette Ester. Huset hon byggde ihop med sin man är rivet och hennes grav är borttagen. Hoppas att du sover, god natt. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ [https://somnamedhenrik.se/] Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ [https://www.henrikstahl.se/] Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ [https://somnamedhenrik.supercast.com/] ---------------------------------------- Hosted on Acast. See acast.com/privacy [https://acast.com/privacy] for more information.

21 de jun de 202659 min