Fluen på væggen – podcast

Efter næsten to års tavshed vender vi lidt forsigtigt tilbage med fromme intentioner om at forsøge at generere lidt indhold til nysgerrige og tilfældigt forbipasserende, hvis det måtte have interesse… I dette afsnit tales der lidt meta-café-snak, hvor der både peges på nærværende pocasts tekniske arne, og overvejelser om et muligt idé-grundlag for fremtidige samtaler… Alt sammen afvikliet bag rattet på vej hjem fra arbejde i en lækker lyd af pendler-ambient der kunne bringe mindelser om ensomt rumkapsel-liv i et gigantisk univers. PS: I den julianske kalender er dette natten til fejringen af den hellige og lysende jomfru og martyr, Lucia.

Kort og ukyndig overvejelse om de pågående uroligheder i Europa for tiden. Optaget fra sygelejet Official Secrets: https [https://www.imdb.com/title/tt5431890/]:// [https://www.imdb.com/title/tt5431890/]www.imdb.com/title/tt5431890/ [https://www.imdb.com/title/tt5431890/]

Det er sommer, det er sol og det er ferie, og der er pludselig masser af tid til at finde glemte sange frem af Højskolesangbogen. Det har jeg gjort her. Jeg genhørte for nylig denne sang i det Kongelige Teaters stykke, Højskolesangbogen [https://kglteater.dk/det-sker/sason-20182019/skuespil/hojskolesangbogen/?section=top], og besluttede mig for at få den genopfrisket. Indtil videre lyder det sådan her. Den er skrevet af Birger Sjöberg i 1922, og den findes i Højskolesangbogen – nr. 444 [https://www.hojskolesangbogen.dk/om-sangbogen/historier-om-sangene/d/den-foersta-gaang-jag-saag-dig/]. Den första gång jag såg dig, det var en sommardag på förmiddan, då solen lyste klar, och ängens alla blommor av många hundra slag, de stodo bugande i par vid par. Och vinden drog så saktelig och nere invid stranden, där smög en bölja kärleksfull till snäckan uti sanden. Den första gång jag såg dig, det var en sommardag, den första gång jag tog dig uti handen. Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn, så blänkande som svanen i sin skrud. Då kom det ifrån skogen, från skogens gröna bryn liksom ett jubel utav fåglars ljud. Då ljöd en sång från himmelen, så skön som inga flera; det var den lilla lärkan grå, så svår att observera. Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn så bländande och grann som aldrig mera. Och därför när jag ser dig, om ock i vinterns dag, då drivan ligger glittrande och kall, nog hör jag sommarns vindar och lärkans friska slag och vågens frus i alla fulla fall. Nog tycker jag ur dunig bädd sig gröna växter draga med blåklint och med klöverblad, som älskande behaga, att sommarsolen skiner på dina anletsdrag, som rodna och som stråla och betaga.

Denne fantastiske sang, skrevet af Alberter Winding og Aske Bengtson, medtaget i næste udgave af Højskolesangbogen, er meget relevant disse dage, hvor det netop har været forårs-jævndøgn, og de lyse nætter er på vej tilbage. Vi sidder dog i isolation lidt endnu, så derfor må vi synge sammen på afstand. Man skal være velkommen til at stemme i!

Coronaen er over os, og vi skal passe på og holde os hver for sig. Ikke desto mindre er det underligt, at der på nuværende tidspunkt er meget færre døde end der f.eks. døde for 2 år siden, da en helt “almindelig” influenza føg henover land og by. Det taler vi lidt om her. Artiklen, vi taler om, kan findes på DR.DK [https://www.dr.dk/nyheder/indland/1644-danskere-doede-af-lang-og-haard-influenzasaeson]