Andakten i P1

Idag möter vi Annebelle Gyllenspetz som berättar om den judiska högtiden Shavuot som inleds idag. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. [https://sverigesradio.se/play/program/1320?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_andakten-p1] Ur andakten: Idag är det den första dagen av Shavuot, veckofesten, som infaller 7 veckor, eller 50 dagar efter Pesach, den judiska påsken. Efter att det förslavade hebreiska folket lämnat Egypten och vandrat ut i öknen tog det sju veckor tills Moses mottog lagen på Sinaiberget. Igår kväll satt vi tillsammans och studerade de judiska skrifterna under något som kallas Leil Shavuot – Shavuotnatten. Det är en underbar tradition att tillsammans med vänner och familj läsa och diskutera våra texter tills vi inte orkar mer. Mätta av alla maträtter med mjölk och ost som dukats upp, och våra trötta huvuden fulla av nya intryck och tankar, vandrade vi sedan hemåt i natten. Mjölkmaten är en del av traditionen dessa dagar, och ett sätt att minnas löftet till Israeliterna om att de skulle komma till landet som flyter av mjölk och honung efter den långa ökenvandringen. Vi säger att Toran gavs till oss då, när vi befann oss vid Sinaiberget, och vi tog emot den. Men vi tänker att mottagandet sker kontinuerligt. Toran finns där, men för att den ska bli levande för oss, måste vi vilja ta emot den och använda den, igen och igen. I varje tid behöver vi ta fram den, läsa och lära. Utforska och fråga. I det innerliga sökandet efter meningen med att vara jude, så faller en del så självklart på plats just under denna tid. Jag finner ro och svar på frågor som vandrat ut och in i mitt medvetande. Min själ landar i att alla dessa händelser som tilldrog sig för så länge sedan, fortfarande har bäring på mitt liv idag. Text: 2 Mos 19 vers 5-6 Musik: Rhythms Of Tof Miriam av och med Marla Leigh Goldstein Producent: Susanna Németh liv@sverigesradio.se

Hoppet är vad som för livet vidare från generation till generation, från människa till människa, säger Marie Demker, aktiv i Equmeniakyrkan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. [https://sverigesradio.se/play/program/1320?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_andakten-p1] Ur Andakten: I min ungdom mötte jag en läkare som mitt i mörkret förmedlade en tilltro till framtiden som räddade mitt liv. Hon var övertygad om att jag hade en ljus framtid, det var bara en fråga om tid och tålamod. Och hon fick rätt. Det är hoppet som gör att jag fortsätter att försöka göra gott i vardagen men det är också hoppet som gör att jag arbetar med ting som skall överleva mig. Planterar träd, underhåller hus och uppfostrar barn. Utan hopp blir världen bara här och nu. Och världen är inte bara här och nu, den fanns till innan jag fanns och den kommer att finnas långt efter det att min kropp blivit mull. Programmet sändes första gången 2024. Marie Demker är professor i Statsvetenskap vid Göteborgs universitet och aktiv i Equmeniakyrkan. Text: Bibeltext: Efesierbrevet 1:17-18 Musik: The Nearness of You av Hoagy Carmichael med Sweet Jazz Trio Producent: Susanna Németh liv@sverigesradio.se [liv@sverigesradio.se]

Idag talar Marie Demker från Göteborg om Nåden. En Nåd som räcker och som flödar över oss alla. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. [https://sverigesradio.se/play/program/1320?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_andakten-p1] Ur Andakten: Nåden räcker. Nåd i nya testamentet är släkt med ordet glädje på grekiska. Att leva i nåden och av nåden är en glädje, en befrielse. Jag har inte förtjänat nåden och skulle inte kunna det. Istället har min Gud gått igenom de mest fruktansvärda pinor, Jesus har legat på knä i en trädgård en hel natt och bett till sin Fader att skona honom från döden. Men också i sin ångest insett att det inte var möjlighet. Han fick sina sår för mig. Han tog all min eländighet på sig. Och nu möter han mig och alla andra i köket en solig morgon i mars över en kopp kaffe. Det är bara nåd. Och det är det enda jag vet säkert. Att nåden räcker. Så berättar Marie Demker, professor i statsvetenskap och aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg, i dagens Andakt.  Andakten sändes första gången 2024. Marie Demker är professor i Statsvetenskap vid Göteborgs universitet och aktiv i Equmeniakyrkan. Text: Bibeltext: Efesierbrevet 2:8-10 Musik: The Nearness of You av Hoagy Carmichael med Sweet Jazz Trio Producent: Susanna Németh liv@sverigesradio.se [liv@sverigesradio.se]

I dagens andakt med Rachel Törnell tar hon fasta på vänskap som en viktig följeslagare i livet. Rachel Törnell är aktiv i Svenska kyrkan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. [https://sverigesradio.se/play/program/1320?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_andakten-p1] Ur andakten: Jag tänker att en ständig pågående inre dialog kring vem jag är, var jag är och vart jag är på väg är en viktig komponent för att behålla min mentala hälsa. Livet är så långt och man går igenom så många skeden. Det är svårt att förstå den kontext man just befinner sig i och därför finns det ett så stort värde i att ibland vandra tillbaka. Till platser och till människor. Möta någon som vet vad vi var med om – där och då. Det blev tydligt när en fd kollega som blev min nära vän helt nyligen gick bort. Vi hade delat arbetsvardag i 20 år. 20 år, det är ändå lång tid. Man kommer varandra nära. Särskilt om personen är någon man djupt respekterar. Vi var tillsammans hela vägen. Hade samma chefer, samma kollegor. Brottades med ungefär samma utmaningar och gladdes åt gemensamma framgångar. Kände väl till vad den andre stod i. Text: Psalm 139:1-3, 16 Musik: Vals De Rodrigues av Fredrik Boström & Erik Vårdstedt med Eric Badanti Producent: Susanna Németh liv@sverigesradio.se

Nyfikenhet och ärlighet är nyckelord i livet för Rachel Törnell som håller i dagens andakt. Rachel Törnell är aktiv i Svenska kyrkan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. [https://sverigesradio.se/play/program/1320?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_andakten-p1] Ur andakten: Jag har insett att jag inte är särskilt förtjust i färdiga svar. Det är väl ingen egentligen? Men det är så tydligt i mig att jag är allergisk emot att bli predikad för. Det där var inte helt lätt att förhålla mig till i den frikyrkliga kontext jag växte upp i. Att dessutom ha en pappa som var predikant gjorde inte saken bättre. Hur skulle jag navigera i det? Men min pappa var en så fin förebild. Trots att han ofta stod i predikstolen var det hans liv som var hans stora vittnesbörd. Trons handlingar, kärlekens handlingar det centrala. Att bli bemött med kärlek, det gör skillnad på riktigt. Människor som vågar visa sin brustenhet väcker mitt intresse. Där finns en ärlighet som gör att jag gärna lämnar mitt öra till erfarenheter om vad som bär. Där kan jag lära, dra mina egna slutsatser, finna mina egna tankebanor som passar in i mitt liv. Livet är ju så komplext. Ingens liv är det andra likt. Man måste, i alla lägen, få bygga sina egna sanningar och övertygelser, och ständigt påminna sig om att de är just mina. De funkar för mig. I min kontext. Text: Jakobsbrevet Musik: Vals De Rodrigues av Fredrik Boström & Erik Vårdstedt med Eric Badanti Producent: Susanna Németh liv@sverigesradio.se