Jacob&Berggren I Mitt i Strängnäspolitiken

Man blir inte förvånad över oppositionen ens när man kan tycka att de slår in öppna dörrar. Sex miljarder snyter man inte ur näsan men kanske kan vi i alla fall rafsa fram några millar ur lägerelden. Ryktet om landsbygdens snara död verkar överdrivet, kommer det bli lugnare i Härad och Länna nu? På äldreboendena finns det i alla fall möjlighet att det kan bli mer livat. Och så frågar vi oss varför vi kör mer bil i Strängnäs kommun än i resten av Sörmland

Vi gästas av Cornelius Marsico Rundqvist från SSU och köttberget från 40-talet rumsterar om i ekonomiplaneringen så till den grad att rikspolitikens alfahonor får anledning att brösta upp sig. Men här i Strängnäs kommun är vi som vanligt noga med att behålla lugnet. I alla fall så länge ingen nämner T-ordet eller folket från kommunhustrappan går rakt in i kommunfullmäktige och letar efter nödbromsen. Men Sosse-Cornelius är cool, han vill bara undvika att bli förpassad till nån lessen stockholmsförort. Och sen korar vi Europas bästa sommarlåt.

Jacob är stressad och Berggren är cool som vanligt. Men det råder ingen tvekan om vem som förtjänar att hyllas när rikspolitikerna strular till det. För så är det, det är ett otacksamt jobb ibland. Och sen var det ju det där med Victoria. Vem var det, hon från Mellon eller hon från Haga?

Om en video som gjorde många tårögda av stolthet medan man själv fick sitta i utvisningsbåset och vara om inte nervös så i alla fall spänd av allvaret. Sen att vi ska bli ännu bättre på att handla hållbart, skapa nya bostäder i värsta vinnarhålet Åkers Styckebruk och goda förutsättningar för hälsa och idrott nästgårds med den gamla glassfabriken. Och så till slut – äntligen – kommunens bästa mattanter. Som sagt, vi har mycket att vara stolta över.

Vi diskuterar sjuktal och trygghet i Strängnäs kommun, men frågan är vad som är höna och vad som är ägg. Det kan verka enkelt, men vänta bara tills vi har förklarat. Utöver det är det som det brukar vara, det kan varken bubbla eller snurra om vi inte först blir bättre på att berätta hur bra vi är. Men det räcker inte att räcka upp handen. man måste också mena vad man säger.